Svar till en kommentar

Jag fick en kommentar, där skrivaren önskar att jag ska beskriva hur jag fick hjälp genom homeopatin och hur jag bäst kom tillbaka till livet igen…
Först och främst, tack för din kommentar, det är så roligt att få:)

Och min följdfråga blir då; menar du hur jag fått hjälp utav homeopatin utifrån min Fibromyalgi, eller utifrån mitt utmattningssyndrom?

I inlägget ”Hur jag mår efter homeopatbesöken” skriver jag en del om hur min kropp har reagerat på homeopatin.

I inlägget ”Homeopati” skriver jag lite om hur homeopatin fungerat, om tänket kring kroppens egna läkningsförmåga.

Utifrån utmattningssyndromet, så har jag i Arbetsträningsdagboken skrivit en massa om att vara sjuk i utmattningssyndrom och vägen tillbaka.
Jag hade aldrig kommit tillbaka så fort om jag inte haft turen att komma  med på Stressrehabs program för drabbade med utmattningssyndrom.
Att genom KBT få lära sig om kroppens reaktioner och att sakta, sakta lära sig  förändra sitt beteende så att jag inte fastnar i ”stresshjulet” igen.

Det är det, som det handlar om; att förändra sitt beteende, ta hand om sig själv, lyssna på sin kropp och att lära sig att säga ”nej”, att inte vara överallt…

Att sova det som behövs, att motionera det som behövs, att äta det som behövs, att ge sig själv tid att pausa, på det sätt som passar en bäst.

För mej så pausar jag bäst med en promenad UTAN musik och annat prat i öronen, att bara gå i tystnaden med naturens ljud omkring eller att sätta sig i en lugn vrå och ta 5 djupa andetag, gärna med slutna ögon och känna hur axlarna sjunker och lugnet strömmar in i kroppen…
Eller det bästa; en fisketur – ut i naturens sköna vilorum.

Men man måste prova sig fram – med tålamod – vad som passar bäst för en själv…

Det är ett tålamodsprövande jobb, som SKA ta tid, för att ge långsiktigt resultat.

Jag svara gärna på frågor kring båda Fibomyalgi och Utmattningssyndrom.

Annonser

tröttseg

Jisses så trött jag är!

Fattar inte, alla arbetspass är i 110 – längtar verkligen efter någon dag av lite lugnare tempo…
Den kollega jag arbetade med idag, sa nåt i stil med att ”hoppas vi inte får det som i fredags” och jag MINNS inte hur det var i fredags…
5 dagar sedan…
Det dumma är ju att man håller masken och håller med…

Nåja…
Hemma nu iaf, varorna upp packade och ska ta och fixa hemmagjorda hamburgare t middag; ”aha” sa sonen, ”blir det såna där äckliga:P” – han älskar hemgjorda hamburgare:O)

Jag äter ju mer lågkolydratiskt, så det blir utan bröd och pommes för min del, men vet ni – det gööör ingenting:O)
Ska ta och se vad som behövs för att baka lchf pepparkakor, de ser ur goda ut!

Recept finns i Birgitta Höglunds Mat

Och efter det, så ska jag fortsätta med julkalenderstickningen.
Hur det går, ser ni i Made by Kin@?

Dagen idag och dagen ifjol

Jisses:)
Höll inte på att ta mej ur sängen imorse…
Misstänkte nästan att jag skulle skaffat mej ordentlig träningsvärk, efter att ha kört genom Lofsans enkla(?) hemmaträning – för första gången:O)

Lofsans enkla hemmaworkout
(Hon kör igång ca 2 min in i videon)
Märk väl att jag i n t e hade samma tempo som henne – haha:O)!

För ett år sedan då…
Då var den 11 oktober en ledig hemma dag, mellan hälsa-på-dagarna jag gjorde på jobbet.

Idag så står det kvällsjobb på schemat, så jag och hundarna äter frukost nu och så ska vi se den nya serien Scandal, som vi spelat in och så ut på en hundrunda, hopp in i duschen, slappa l ite, luncha lite och så iväg till bussen…

”Harry jösses” så länge sedan!

Detta året, ja herregud, det håller ju på att gå mot sitt slut!

Redan oktober!

Och jag som ändå ”bara” varit hemma pga sjukskrivning mot utmattninssyndrom.

Ja, det heter så numera, det som tidigare kallades ”utbrändhet”…

Jag ska försöka ta mej i kragen och berätta om hur det varit, nu när jag kan se  tillbaka…

jag mår så pass bra nu, att det planeras för arbetsträning fr om den 10 oktober och det känns så kul!

Gruppträffsuppehåll och individuell läxa

Idag var jag på nr 3, av 11 gruppträffar…

De är…jobbiga,på något sätt trevliga…givande, stärkande.

Vi har ju en läxa, att lära oss stanna upp, ta 5 andetag, inte bara rusa på…

Det går sisådär, ska jag vara ärlig…

Det är så svårt att hitta tid för mej.

Att ta hand om mej själv.

Jag är ju van att ta hand om andra och nu när jag ska bryta den vanan att ta hand om andra och ta hand om mej själv, så förmår jag inte…

Jag hade individuellt samtal idag och vi pratade lite runt detta, för hon har ju sett och förstått lite om hur jag känner och hur jag mår, på gruppträffarna.

Nu har jag fått en individuell läxa, som jag ska följa varje dag i veckan.

Och jag sitter nu och försöker att fylla i det vi pratade om.

Jag fyller i promenaderna, återhämtningstiderna.

Men när jag ska fylla i göromål som hushållsgörat,tvätta, städa osv – tog det stop.

Det känns övermäktigt.

Vi som ska iväg i helgen, på fiskeresa och jag känner att jag vet inte om jag orkar.

Om jag orkar vara bland 16 andra individer, hålla upp någon slags fasad.

Jag hoppas vi får oss ett rum, att stänga dörren till.

Det måste vi få.

Å andra sidan,förstår jag ju att jag känner såhär, för att det är tisdag.

Gruppträffdagen och det är en jobbig dag.

Jobbigt

Gruppträffarna är mycket givande men är väldigt jobbiga.

Rör upp en massa känslor och tankar och man är helt slut.

Hon gav oss 10 energibollar som vi skulle fördela över dagen och mina bollar blev placerade på morgonen och kvällen och det hörde jag ju själv att det inte ÄR bra.

Varför är det så att jag gör allt och ingen annan går något?

Jag vet inte, det bara är så.
Saken har varit upp till diskussion så otroligt många gånger och till slut så tappar man orken att tjata.
Och att liksom lägga ner hushållsarbetet helt, själv, går ju inte – för då har man ju bara så mycket mer att ta hand om…
Det växer till nästan oöverstigliga berg.

Visst, jag är sjuksriven  och ska ta hand om mej och det försöker jag verkligen göra – emellanåt…