I samtal

Var på Företagshälsovården igår, för ett av mina givande samtal.

När jag gick dit, kände jag riktigt hur axlarna hade åkt upp till öronen och under samtalet, så kändes det hur de åkte ner…

Så pass bra, känner jag mej själv, att jag noterade hur jag gjorde under prommenaden och liksom förstörde den…

När jag gått några hundra meter, så började hjärnan; planera nästa dags prommenad, när jag skulle gå, hur jag skulle gå, skulle det bli stavgång, powerwalk eller bara en vanlig prommenad  – och så fann jag mej gå sådär jätte,jättefort; jag måste ju ”skynda mej att gå, för att hinna hem”!
Hem tiill vadå?!?

Mina tankar jag ju snuddat vid att för mej är det hemma, som gör mej stressad, hemmamiljön och jag börja rinse att det faktiskt är, så – hur hemskt det än låter…

Så nu fick jag i läxa att gå samma sträcka i 2 veckor, utan musik eller annat i öronen och riktigt lyssna på omgivningen, uppmärksamma naturen och det som är runtomkring mej…
Se, lyssna och känna.

Sedan så måste jag ge mej ”sovmorgon” – varje morgon!

När ungarna åkt på skolan, så ska jag ta en kaffekopp, eller nåt och gå och lägga mej under täcket och…bara vara i någon timme…

Det är inte lätt, det h är med utbrändhet, utmattningssymtom…

Annonser

pip

Vaknade vid halv 4 av en dröm.

I drömmen så packade jag saker, men lämnade kvar några saker…

undrar vad det står för?

Kunde inte somna om sedan, utan låg vaken.

Precis när jag var på väg att slumra en stund, så vaknade jag av att det pep, något så offantligt…

Det tog en stund att inse att det var i mitt eget öra – så nu kan jag lägga tinnitus till min lista också:/

Var på ett givande stödsamtal igår och luftade lite f underingar och tankar och hon tyckte att jag tänkte klokt.

Och gav mej även tipset om att gå in på 1177.se och läsa om kroppsliga reaktioner vid stress.

Ska göra det och så  återkommer jag i det ämnet…

Ha det så gott ni kan i kylan, vi har – 22 nu…