I samtal

Var på Företagshälsovården igår, för ett av mina givande samtal.

När jag gick dit, kände jag riktigt hur axlarna hade åkt upp till öronen och under samtalet, så kändes det hur de åkte ner…

Så pass bra, känner jag mej själv, att jag noterade hur jag gjorde under prommenaden och liksom förstörde den…

När jag gått några hundra meter, så började hjärnan; planera nästa dags prommenad, när jag skulle gå, hur jag skulle gå, skulle det bli stavgång, powerwalk eller bara en vanlig prommenad  – och så fann jag mej gå sådär jätte,jättefort; jag måste ju ”skynda mej att gå, för att hinna hem”!
Hem tiill vadå?!?

Mina tankar jag ju snuddat vid att för mej är det hemma, som gör mej stressad, hemmamiljön och jag börja rinse att det faktiskt är, så – hur hemskt det än låter…

Så nu fick jag i läxa att gå samma sträcka i 2 veckor, utan musik eller annat i öronen och riktigt lyssna på omgivningen, uppmärksamma naturen och det som är runtomkring mej…
Se, lyssna och känna.

Sedan så måste jag ge mej ”sovmorgon” – varje morgon!

När ungarna åkt på skolan, så ska jag ta en kaffekopp, eller nåt och gå och lägga mej under täcket och…bara vara i någon timme…

Det är inte lätt, det h är med utbrändhet, utmattningssymtom…

Annonser