Gruppträffsuppehåll och individuell läxa

Idag var jag på nr 3, av 11 gruppträffar…

De är…jobbiga,på något sätt trevliga…givande, stärkande.

Vi har ju en läxa, att lära oss stanna upp, ta 5 andetag, inte bara rusa på…

Det går sisådär, ska jag vara ärlig…

Det är så svårt att hitta tid för mej.

Att ta hand om mej själv.

Jag är ju van att ta hand om andra och nu när jag ska bryta den vanan att ta hand om andra och ta hand om mej själv, så förmår jag inte…

Jag hade individuellt samtal idag och vi pratade lite runt detta, för hon har ju sett och förstått lite om hur jag känner och hur jag mår, på gruppträffarna.

Nu har jag fått en individuell läxa, som jag ska följa varje dag i veckan.

Och jag sitter nu och försöker att fylla i det vi pratade om.

Jag fyller i promenaderna, återhämtningstiderna.

Men när jag ska fylla i göromål som hushållsgörat,tvätta, städa osv – tog det stop.

Det känns övermäktigt.

Vi som ska iväg i helgen, på fiskeresa och jag känner att jag vet inte om jag orkar.

Om jag orkar vara bland 16 andra individer, hålla upp någon slags fasad.

Jag hoppas vi får oss ett rum, att stänga dörren till.

Det måste vi få.

Å andra sidan,förstår jag ju att jag känner såhär, för att det är tisdag.

Gruppträffdagen och det är en jobbig dag.

Annonser

Jobbigt

Gruppträffarna är mycket givande men är väldigt jobbiga.

Rör upp en massa känslor och tankar och man är helt slut.

Hon gav oss 10 energibollar som vi skulle fördela över dagen och mina bollar blev placerade på morgonen och kvällen och det hörde jag ju själv att det inte ÄR bra.

Varför är det så att jag gör allt och ingen annan går något?

Jag vet inte, det bara är så.
Saken har varit upp till diskussion så otroligt många gånger och till slut så tappar man orken att tjata.
Och att liksom lägga ner hushållsarbetet helt, själv, går ju inte – för då har man ju bara så mycket mer att ta hand om…
Det växer till nästan oöverstigliga berg.

Visst, jag är sjuksriven  och ska ta hand om mej och det försöker jag verkligen göra – emellanåt…