Ett år sedan…Hälsa på jobbet

Den 10 oktober 2011, började jag att ”hälsa på”, på jobbet efter att ha varit sjukskriven för utmattningssyndrom sedan decemer 2010.

Planen var att hälsa på 3 dagar i veckan, för att börja Arbetsträna den 24 oktober.

Och vet ni vad?

Det gick vägen:)

Visst, lite två steg bakåt och ett steg framåt, blir det ju, men idag jobbar jag 100 %:)

Och igår, låg den där, i brevlådan, den efterlängtade kallelsen till den 3:e och sista gruppträffen för i år – jag längtar faktiskt efter att få träffa alla och höra hur de har det och hur det går!

Alldeles lagom start.

Nån som har nya tår, över?

Gillas icket!

Att jag fått ont i tålederna – igen…

Och i ”bakbena”…

Stel som ett kassaskåp på mornarna, det tar ttyp en timme innan jag mjukat upp, såpass, att jag kan gå en morgonrunda med slynglarna – damen får vänta till jag kommer hem från jobbet hon – man får dela på gracerna!

Softar och tar det lite piano, det är ju dags för arbetsträning snart…

Veckan som varit

Den har varit både tröttsam och bra:)

Jag har arbetstränat varje dag, i två timmar per dag och jag var så trött i början på veckan; ni vet hur man känner sig på fredag, när arbetsveckan är slut?
Så känner jag mej varje dag…

Men så, i fredags, när klockan ringde så vaknade jag och var pigg!
Ja, så pigg som nu en morgontrött männska kan känna sig – men ialla fall:O)

Så på fredag eftermiddag,e fter att jag vinkat iväg mellanbarnen, som skulle på en Halloweenfest och senare iväg till F.s familj över höstlovet, så packade vi bilen och åkte ner till barnens farfar och farmor, för att överlämna yngste sonen i deras vård över höstolvet – och så fick vi oss själva lite miljöombyte och en lathelg:)

MEN man ska aldrig glädja sig fullt ut, för när vi svänger av stora vägen, in på byavägen – då har vi kört 32 mil och det är endast några km kvar till huset, så tänds oljetryckslampan i bilen och den börjar gå som ett tröskverk!

Motorn har rasat:(!

Smått chockade har vi funderat över helgen och så beslutat oss för att den är ett perfekt objekt för den händige, eller som reservdelsbil.

Det är trist, för en del bilar gillar man bara och SAABen är en underbar långfärdsbil, man sitter så bra i den.

Så nu sitter jag och lusläser busstidtabeller, för jag måste ju planera om livet, lite:)