Svar till en kommentar

Jag fick en kommentar, där skrivaren önskar att jag ska beskriva hur jag fick hjälp genom homeopatin och hur jag bäst kom tillbaka till livet igen…
Först och främst, tack för din kommentar, det är så roligt att få:)

Och min följdfråga blir då; menar du hur jag fått hjälp utav homeopatin utifrån min Fibromyalgi, eller utifrån mitt utmattningssyndrom?

I inlägget ”Hur jag mår efter homeopatbesöken” skriver jag en del om hur min kropp har reagerat på homeopatin.

I inlägget ”Homeopati” skriver jag lite om hur homeopatin fungerat, om tänket kring kroppens egna läkningsförmåga.

Utifrån utmattningssyndromet, så har jag i Arbetsträningsdagboken skrivit en massa om att vara sjuk i utmattningssyndrom och vägen tillbaka.
Jag hade aldrig kommit tillbaka så fort om jag inte haft turen att komma  med på Stressrehabs program för drabbade med utmattningssyndrom.
Att genom KBT få lära sig om kroppens reaktioner och att sakta, sakta lära sig  förändra sitt beteende så att jag inte fastnar i ”stresshjulet” igen.

Det är det, som det handlar om; att förändra sitt beteende, ta hand om sig själv, lyssna på sin kropp och att lära sig att säga ”nej”, att inte vara överallt…

Att sova det som behövs, att motionera det som behövs, att äta det som behövs, att ge sig själv tid att pausa, på det sätt som passar en bäst.

För mej så pausar jag bäst med en promenad UTAN musik och annat prat i öronen, att bara gå i tystnaden med naturens ljud omkring eller att sätta sig i en lugn vrå och ta 5 djupa andetag, gärna med slutna ögon och känna hur axlarna sjunker och lugnet strömmar in i kroppen…
Eller det bästa; en fisketur – ut i naturens sköna vilorum.

Men man måste prova sig fram – med tålamod – vad som passar bäst för en själv…

Det är ett tålamodsprövande jobb, som SKA ta tid, för att ge långsiktigt resultat.

Jag svara gärna på frågor kring båda Fibomyalgi och Utmattningssyndrom.

Annonser

Träningsvärk

Mmm, det har jag faktiskt:)

har varit duktig flicka och tränat min ”korsett” 2 ggr och imorgon blir det tredje gången gillt!

Kär väääldigt försiktigt med Pilates för nybörjare enligt denna video:

Pilates för nybörjare

Och en Tabata Timer som håller reda på tiden.

Tiden går och isen uteblir:(

Tänk, det är bara en vecka kvar till julafton, imorgon!

En hel arbetsvecka bort…

Idag, ska jag åka med pa, på en begravning, trist men det är ju trots allt l ivets gång.

Ska ändå bli trevligt att träffa min kusin, som jag inte träffat på år och dar…

På söndag ska vi ha lilla julafton med alla våra ungdomar, det ska bli så mysigt!
Ett litet julbord med massor av god mat, godis och mys.

Vi har köpt varsin julklapp för 150-200 kr och så lägger vi alla julklappar under granen och sedan om vi spelar om dem eller bara tar en, det får vi se:)

Ha en skön helg nu!

Tankar kring förra veckans möten

Onsdagens rehabmöte var ju inte så roligt, som befarat.
Det finns ju inte så mcyket inom vården, där det inte är patientkontakt – ”ta hand om” uppgifter…

Det kom upp ett jobb som hade varit perfekt, men jag har inte rätt körkort…
Det skulle vara körkort för buss, inte tung lastbil, som jag har…

Men personaladministratören skulle ta kontakt med arbetsförmedlingen denna vecka och så skulle hon höra av sig till mej…Så blev det bestämt

Det var jättejobbigt, det är en sorg, att känna att man inte kan, vill, orkar med sitt jobb, som man ändå tycker om…
Det hade ju varit en annan femma om det var tvärtom…

Torsdagens läkarmöte, var minst lika jobbigt – mycket pga att jag fortfarande var i funderingar kring jobbet och framtiden..
jag fick dra min ”historia” lite kort och varför jag tror att jag hamnat här.
En ”vanlig” läkarundersökning gjordes och blodtrycket var 155/90 – ingen förändring, sedan början på januari och nu äter jag ju bara vätskedrivande som blodtrycksmedicin….
Så ska jag gå och ta prover, för de vill se så att man inte har något vajs på t ex ämnesomsättningen och det vet jag ju att jag inte har…
Tänkte göra det i morse, men med en magsjuk dotter i huset, får inte mamman lämna huset:O) – även om man snart fyller 18 – sötenosen…

Torsdagkväll, så pratade vi  mycket maken och  jag – det var skönt, om allt som hänt och kanske även lite om framtiden…

Fredagens psykologbesök, gick bäst.
Men då hade jag ju liksom, fått ut mej så mycket.

Sedan får vi se om jag kommer med i deras program, det beslutet tas idag eller nästa måndag…

Ny vecka

Helgen har varit riktigt skön.
Vädret har ialla fall visat sig från den vackra sidan…

Både lördagen och söndagen bjöd på pimpeltävling och i lördags så gick det skapligt.
Hamande på 5:e plats och blev BiB – Bäst i Bilen:)
Vet inte var maken och svågern gjorde, men de skrapade inte ihop mycket fisk, annars brukar det vara de som är värst…

I går gick det m indre bra för mej, men bättre för fisken.
Det nafsades, rycktes och slets i agnet, men inte fick jag dem på kroken.
Den lilla mormyska jag ville ha, hittade jag inte i min låda utan den låg hemma på köksbordet visade det sig senare:(

Nåja, vi fick njuta av ett strålande väder, trevligt sällskap och fika smakar väl aldrig så bra som ute i trevligt sällskap.

För gammal för sånt här:O)

Ujuj…

Jag klarar inte sådana här strapatser:)

Vi var ju på pimpeltävling i lördags och det gick sisådär; jag blev 13:e, sonen vann sin klass och maken vet vi inte riktigt, han hamande ganska långt bak – det var så trögfiskat…

Sedan så åkte vi hem, packade bilen och åkte med några av barnen till deras farfar och farmor i Jämtland – de ska tillbringa sportlovet där.

I går, så var det då dags igen; svärfara fiskelubb hade tävling, så vi följde med på den.

Mycket trevligt var det., vi fis träna på att plocka en massa småfisk:O)

Där blev jag 6:a (av 8) och sonen var ju tyvärr ensam i sin klass, så han fick ju pris, förståss:O)

Men vi har ju en liten familjetävling också, BiB – Bäst i Bilen:)

Maken kom trea i sin klass och svärfar hamande på en 4:e plats i sin klass.

Men idag är man mör, jag är så trött och kroppen är slut, efter 2 dagars tävlande – 2 timmars tävling motsvarar ca 4000 steg. Ofta i knädjup snö.

Igår så var tävlingstiden 4 timmar, så jag måste kolla hur många steg det blev, det har jag glömt…

Tyvärr hade jag inte planerat maten lika bra som förra helgen, så jag har nog ätit alldels för lite – måste tänka mej för där.

Nästa helg, så ska jag banne mej, köpa mej en färdiggrillad kycling, så jag gjorde förra helgen! – så praktiskt.

ADHD och samhället

Det finns en tjej, som vid 41-års ålder får göra om hela sitt liv, hela sitt tänk, forma om sin hjärna.

Hon har fått diagnosen ADHD.

Mycket kan hon förstå, varför det  blivit som det blivit och mycket gör ont, att det blivit som det blivit.

Hon skriver om sin kamp i sin blogg, som jag läser, mest varje dag…

Dets tår mej ju så nära, då 2 av våra ungar också har ADHD och jag varje dag, ser deras kamp med livet.

Att gå i tusen bitar – Catharina Alperud

Kram till dej Catharina!