Veckan som gått…

Ett nytt liv har startat, känns det som.

Arbetsträning 3 dagar och så gruppträffen i tisdags – bara torsdagen som vad
ledig och det behövdes verkligen.

Kroppens stresspåslag har varit enormt i veckan, men jag har härdat ut, varit
kvar inne på patientsal och bara varit.

jag har inte gett mej in i patientvården ännu, det är nog med att kunna
stanna kvar i miljön och lära kroppen att det är inte farligt, jag klarar
det.

Och så har jag sagt ”nej”!

2 gånger:O) *stolt*

Första gången var i onsdags, det var så otroligt rörigt, som det bara kan
vara på en IVA-avdelning men jag satt på min stol i bakgrunden och lyssnade på
alla ljud, iaktog och då kom det fram en vidare utbildningselev(VUB:are) och
frågad eom jag kunde hålla ett öga på hans patient, men jag sa nej, det får du
ta med NN och NN.
han såg jätteförvånad ut och frågade om frågan.
Men jag
svarade samma sak och då gick han till dem och talade om att han skulle lämna
salen en stund och det är ju så vi gör; vi talar ALLTID om att vi lämnar salen,
vi kan ju inte lämna de patienter vi har därinne, då de kräver ständig
övervakning…

Andra gången var i fredags, då en arbetskamrat hurtigt tyckte att jag skulle
gå och trycka ut lite papper på en patient, men jag sade även då nej, dels för
att jag heeelt glömt bort hu rman gör och så ska ni bara veta hur mina 3
hjärnceller blir, när jag får något liksom ”kastat” över mej; de studsar åt ALLA
håll och all logik försvinner:/

Mannen, kontrade med; ”jaha, som de tre hjärncellerna vi har hemma då”:O)? –
han menade såklart hundarna:p

För numera är de bara tre – alla  goda ting är tre, eller…

I onsdags så fick vår älskade Cesar, vår egenuppfödde ”Svart”, ”Fjant” och
allt vad han kallades, somna in efter en tid sjukdom.
Det var jättejobbigt,
jättetrist, men samtidigt så kändes det så bra, efteråt, för han var nog ganska
slut i kroppen, då det lugnande verkade på ett ögonblick, mot för de 10-15
minuterna som veterinären sa…
Han somnade lugnt och stilla in i sin
lill-mattes knä, med mej vid hans huvud. jag har alltid älskat hans vackra huvud
och han fick lägga nosen i min hand och jag såg på hans ögon när han
försvann…
Precis då, i det ögonblicket, så dök han upp i mitt huvud,
springandes som han brukade, ute på en som en äng, med sitt härliga leende på
läpparna, med pälsen som fluffade runt honom – då förstod jag, genom tårarna att
nu hade han det bra – det kändes så rätt.

Vi satt sedan en god stund med honom och bara grät, tysta, strök på honom och
tog vara på den sista värmen, från honom.

Tack Ceasar för allt du gett oss – vi gav dej din vila och smärtfrihet
tillbaka.

Ska leta reda på lite bilder och göra ett collage på honom, så får ni
se…

Nu har jag m in första ledige helg, efter ”jobb-vecka” och det känns så bra,
lite lyxigt faktiskt, för nu har jag också ledigt, är inte ”bara”
sjukskriven…

Annonser

Livets slut

Nu har det hänt.

Vår första, goaste vän har lämnat oss.

Sess Miros Hoss.

Född 20020522

Svärfar ringde på tisdageftermiddag och berättade att nu var det slut, att nu var Hoss död.

Som alltid är det ju  med blandade känslor, man tar emot ett sådant besed att en av ens käraste vänner har lämnat oss, men å andra sidan, så vet man ju förnuftsmässigt att det var det bästa som kunde ske.

Hoss blev sjuk, några veckor innan påsk i år.

Husse ringde och sa, med förskräckelse i rösten att han var j ä t t e dålig och jag hörde på honom att det var allvarligt. Han hade vätska på lungor och runt hjärtat, hostade och kraxade och andades tungt. Han hade fått hjärtmedicin och vätskedrivande och så skulle man avvakta några dagar och se. Och se!

Han blev bättre:)
Där hade han avverkat ett liv…

Det gick någon vecka och hsuse minskade dosen på vätskedrivande, enligt vad veterinären sagt. Men det gick bara någon dag, med lägre dos vätsekdrivande, så var han lika dålig igenoch då det var helg, så ökade husse, på eget bevåg den vätskedrivande och ringde till veterinären och berättade, vad han gjort och det tyckte hon var helt ok, då han svarade på det.

Han blev bättre igen och hade avverkat ett liv till…

Nu blev det påsk, vi hade en jättehärlig helg tillsammans med honom, men man såg, att det var inte samma gamla Hoss.
Han såg grå, trött och sliten ut och vi hade förtroliga samtal och mysstunder – allt vad ajg bara kunde och husse och jag samtalde även om att vi inte skulle låta det gå så långt – han skulle inte lida…

Så var de nu upp över lill-mattes födelsedag och han blev sämre och sämre över helgen.

På torsdagen den 12 maj, var han här och firade henne, men jag såg att han var så trött och slut och inte mådde bra. Jag satt ute hos honom i skuggan – det var en varm dag och han klarade inte värmen, riktigt.
Vi satt ute länge och pratade och gosade, jag hämtade kammen och kammade honom – det älskade han:) och jag kände nog att detta var farväl.

Så tisdagen den 17 maj 2011, några dagar innan sin 9-årsdag, så fick vår älskade Hossentott, stortass, räv somna in.

Vila i Frid och du kommer för evigt att finnas i mitt hjärta.

Min älskade räv…

…min älskade stortass är sjuk.

Husse ringde just och berättade att Hoss är riktigt dålig.

Han kom just hem från veterinären, där de hade kollat upp honom och röntgat honom och sett att han har vätska på lungorna och runt hjärtat.

han har fått medicin direkt i blodet idag och så tabletter för hjärtat.

Jag sade vad jag önskar; är han inte bättre på måndag, då vill jag att han får somna in, han ska inte plågas.

Han har varit kärnfrisk hela sitt liv, han blir 9 år i maj och gett oss så mycket glädje och skratt, så det vill man återgälda…

Matte finns i ditt hjärta Hoss, du är ständigt i mina tankar och jag håller tummen, HÅRT!

Giro flytt – valpbilder

Så var det då dagen flytt, för Giro med.

Eftersom hans nya familj, bor i Tronheimstrakten, så körde vi mot dem…

Giro i flygväskan i bussen:

JenKin´s Giro, åker buss i flygväskan

JenKin´s Giro, åker buss i flygväskan

När vi kom fram så var det lunchdags

När vi kom fram så var det lunchdags

Efter lunchen så busade vi med pip-droppen

Efter lunchen så busade vi med pip-droppen

Giro vinkar hej då, mittmellan sina båda små-hussar

Giro vinkar hej då, mittmellan sina båda små-hussar

Gizmo flytt – valpbilder

På min 8v dag, så kom de; matte och husse!

Innan vi åkte hemåt, så gick jag och mamma ut och busade lite:

JenKin´s Figaro med mamma Vickie

JenKin´s Figaro med mamma Vickie

Vi busade lite...

Vi busade lite...

Du kan inte ta min kotte, mamma!

Du kan inte ta min kotte, mamma!

JenKin´s Gizmo visade stolt upp ett löv han fått av husse

JenKin´s Gizmo visade stolt upp ett löv han fått av husse

JenKin´s Gizmo ger mamma Vickie en nospuss innan han åkte

JenKin´s Gizmo ger mamma Vickie en nospuss innan han åkte

Enligt rapport så går även det mycket bra!
Gizmo flyttade hem till sin far; SUCH JenKin´s Adonis och ett gäng med katter.