Att dö en smula

Ojojoj…

Så länge sedan det var.

Men allt har sina rutiga och randiga skäl.

För sex månader sedan så separerade jag från barnens far.
Att skiljas är aldrig enkelt, vare sig för den som blir lämnad eller lämnar – det ska gudarna veta.
Nu har tiden gått och det börjar lägga sig.

Mer ordar jag inte om detta!

Nu börjar jag då och då tänka på bloggen och även känna lite lust att skriva nåt ord, då och då:)

Vi kan väl vara ordentligt svenska och avhandla dagens väder;
Här i Umeå, så regnar det spön i backen!
Nej, så klar inte spön, men det hade varit önsketänkande:O

Det är grått, mörkt och trist.
Riktigt sådär sitta-inne-och-titta-på-nån-film-med-tända-ljus-och-gofika-väder.

Hur har ni det?

Annonser

2 tankar om “Att dö en smula

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s