Livets slut

Nu har det hänt.

Vår första, goaste vän har lämnat oss.

Sess Miros Hoss.

Född 20020522

Svärfar ringde på tisdageftermiddag och berättade att nu var det slut, att nu var Hoss död.

Som alltid är det ju  med blandade känslor, man tar emot ett sådant besed att en av ens käraste vänner har lämnat oss, men å andra sidan, så vet man ju förnuftsmässigt att det var det bästa som kunde ske.

Hoss blev sjuk, några veckor innan påsk i år.

Husse ringde och sa, med förskräckelse i rösten att han var j ä t t e dålig och jag hörde på honom att det var allvarligt. Han hade vätska på lungor och runt hjärtat, hostade och kraxade och andades tungt. Han hade fått hjärtmedicin och vätskedrivande och så skulle man avvakta några dagar och se. Och se!

Han blev bättre:)
Där hade han avverkat ett liv…

Det gick någon vecka och hsuse minskade dosen på vätskedrivande, enligt vad veterinären sagt. Men det gick bara någon dag, med lägre dos vätsekdrivande, så var han lika dålig igenoch då det var helg, så ökade husse, på eget bevåg den vätskedrivande och ringde till veterinären och berättade, vad han gjort och det tyckte hon var helt ok, då han svarade på det.

Han blev bättre igen och hade avverkat ett liv till…

Nu blev det påsk, vi hade en jättehärlig helg tillsammans med honom, men man såg, att det var inte samma gamla Hoss.
Han såg grå, trött och sliten ut och vi hade förtroliga samtal och mysstunder – allt vad ajg bara kunde och husse och jag samtalde även om att vi inte skulle låta det gå så långt – han skulle inte lida…

Så var de nu upp över lill-mattes födelsedag och han blev sämre och sämre över helgen.

På torsdagen den 12 maj, var han här och firade henne, men jag såg att han var så trött och slut och inte mådde bra. Jag satt ute hos honom i skuggan – det var en varm dag och han klarade inte värmen, riktigt.
Vi satt ute länge och pratade och gosade, jag hämtade kammen och kammade honom – det älskade han:) och jag kände nog att detta var farväl.

Så tisdagen den 17 maj 2011, några dagar innan sin 9-årsdag, så fick vår älskade Hossentott, stortass, räv somna in.

Vila i Frid och du kommer för evigt att finnas i mitt hjärta.

Annonser

2 tankar om “Livets slut

  1. Jag läste din blogg (via min mail) samma dag som du skrivit den men fick förhinder så jag tog mig aldrig in för att skriva nån kommentar.
    Fy vad tråkigt för er att mista hunden. Det är fruktansvärt sorgligt när djuren dör ifrån oss.
    Tur att du hann ta farväl av honom. Nu får du tänka på alla fina stunder ni haft tillsammans och hoppas att han har det bra i sin hundhimmel.
    Kram.

    • Tack Ninni.
      Det är det värsta med att vara hundägare, då den dagen kommer…
      Men så är det, jag minns alla tokerier han hanns tälla till med, som den gången när han ”hjälpte” mej att plantera vårlökar.
      Jag grävde ner, tulpaner, krokusar och nå mer och så tänkte jag ta mej en paus, så jag gick in och tog en kopp kaffe – han var kvar ute…
      Så ser jag något i ögonvrån…
      Luften liksom gick bara ur mej och jag ides inte göra något åt den lyckligt glada valpen, som grävde hej vilt, så det sprutade blomlökar omkring honom:O)
      Han grävde upp ALLA lökar, så så var det med det!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s