Efter lite drygt en månad med GI inspirerad kost…

Jo, faktiskt, jag måste säga att jag mår så bra! Den kassa magen är puts väck och vet ni?!?
Jag har kunnat sluta med de starkare värktabletterna!!!
Tradolanet, som jag inte kunnat vara utan en dag, då har jag blivit liggande i soffan pga eländig värk…

Jag känner mej mycket piggare.
Är inte riktigt lika trött när jag vaknar på morgonen, som jag varit och jag däckar inte klockan 19 på kvällen heller:) Har energi och ork under dagen att ta tag i hushållsysslorna och hundarna får sina prommenader som de ska.
Vi har ju t om ökat på varannandag, så vi intervalltränar med lugn prommenad, powerwalk och lätt jogg i lite blandad tappning…
Kroppen börjar vilja ha meeer:O)

Så än så länge, kan jag bara säga att detta är melodin för mej!

Mer eller mindre värk i hela kroppen, påminnande om ”influensa värk”
Händer och fötter blir stundtals svullna och värkande över finger- och tåleder, vilket leder till att jag knappt kan anvnda händerna och knappt kan gå.
Huvudvärken är tuff ibland, speciellt när den går från pannan bak i nacken…
Ibland så utvecklar sig huvudvärken i migrän, men det är inte så ofta – tack och lov.

Stundtals är man så trött, så man ”tupplurar” flera gånger per dag.
Jag arbetar natt,  så jag är ju extra noga med att få den sömn jag behöver inför och efter nattpassen.
Men som sagt, ibland hjälper det nästan inte, än hur mycket man sover…

Kraftlös blir jag ibland, framför allt i armarna och allra mest när jag måste arbeta med händerna ovan hjärthöjd, som att föna håret, hänga tvätt osv…
Med värken och stelheten i händerna, följer ”släpp-lätt-greppet”, dvs att saker och ting glider ur händerna, fast man tycker man håller i!
Stundtals så är jag stel på morgonen, framför allt i fotlederna…
Så man är inte den snabbaste männskan på jorden på morgonen:O)

Pga värken, så sover jag stundtals oroligt vilket leder till dålig kvalitet på sömnen: man vaknar när man ska vända på sig, för att det gör ont när man försöker vända på sig, eller för att det gör ont som man ligger och man behöver vända på sig för det…
Så kan det ju göra så ont i kroppen så att man har svårt att slappna av, man bara känner värk och kan inte somna – då är en ljudbok i öronen helt perfekt!

Koncentrationsproblem kan jag ibland märka; jag kan inte ens fokusera på den enklase skvaller tidningen. Att då läsa en bok, är helt uteslutet…
Dåligt minne har jag, jag är nog som Doris, ni vet fisken i hitta Nemo, fast barnen säger att jag är som Nalle Puh; han har också en mycket liten hjärna:O)
Det värsta är ändå, när jag sitter och pratar med någon och det mitt i en mening blir helt tomt i huvudet – och jag minns inte vad vi pratde om – helt vansnningt, jag vet, men det händer och är mycket skrämande…
Jag måste även alltid läsa genom det jag skrivit, men ibland så orkar jag inte, så ni får stå ut med diverse stavfel och konstigheter – det bjuder jag på:)

Det hela har också lett till att jag har svårare ätt lära in nya saker; när jag sitter där och man ska försöka förstå ett nytt ämne, så blir jag helt snurrig, så det skrivs mycket anteckningar, som jag kan gå genom på kvällen…

När det är mycket omkring mej, så tjuter öronen, men det är inte hela tiden, tack och lov!

Jag har blivit sämra på att tåla alkohol; ibland så kan det räcka med 1 glas vin och 1 liten whisky och jag blir rejält berusad – så jag har b livit väldigt försiktig med den varan + att jag inte har samma smak för det längre – fast det går bara inte att avstå en god whisky:O)!

Varm och kall, blir jag – om jag riktigt tänker efter, så är jag nog mest varm nu för tiden:)
Men om det beror på GI inspirerade maten eller Fibron, det ska jag låta vara osagt, eller rent av ”den där åldern”…

Svullen i kroppen är vanligt och det känner jag av…
Som nattarbetare, så blir man ju svullen men jag tycker mej vara mer svullen på morgonen numera…
Hjärtat kan göra som extra skutt, eller jag kanske ska beksriva det som att det stannar upp för en sekund – otäckt känns det iaf och kommer då och då…

Colon Irritabele, eller irriterad tarm, fick jag ju klart för meja tt man kunde lida av vid Fibromyalgi och det har jag.
Men om jag äter mindre kolhydrater, så blir det faktiskt bättre – jag får se det som en medicinsk behandling:)

Muntorrhet, näsa som rinner, irriterade bihålor, torra eller rinnande ögon, klåda i öronen, feberkänsla – det känns om jag har minst 40 graders feber, i kroppen och då man kollar, så nej…
På ett ställe på underläppen, så slår det upp en Herpesblåsa då och då, men det var ett tag sedan nu – tack och lov!

Som sagt, så vet jag inte om den värk jag har ibland i bäcken- ländryggsregionen, härör från fibron, men omöjligt är det ju inte, då det fäljer med en hel del…

Svår allergi har jag lidit av, men som jag skrivit, så blev jag bättre efter ett besök hos en homeopat, men inbland, så får jag ta en allergitablett…

Allt ovanstående följer mej varje dag, så ni kan förstå att jag inte skriver att ”idag mår jag si och så” – då skulle ni nog lämna mej – för gott, det är väl endast de gånger det är rejält tufft, som jag behöver skriva av mej…

Ja, det var nog det hela…

Frågor?

Ställ dem då:O)!

Vaknade då klockan ringde 06.30 och huvudvärken är nästan borta – yes!

Ljummet och skönt ute i luften; 14 grader mot för gårdagens 1,6 – liiite skillnad…

Ska skicka ungarna till skolan, hundarna och jag ska äta frukost och så blir det sängen igen i några timmar…

3 jobbnätter står på helgens schema…

Men har mest legat idag iaf..

Det är svårt att vara uppe när man inte kan röra på huvudet…

Var iaf in och handlade lite, inför helgen – jobbar 3 nätter…

Jag och 16 år var och firade att skolan börjar med ett gofika – omstart, nystart:O)

Gott var det – och nyttigt!!!

Fy sjutton för denna huvudvärk!!!

Den har slagit till en del på senaste tiden, man blir helt däckad och det gör så förbaskat ont – men de tär inte som migrän, utan en helt annan värk…

Väntar och hoppas att att det går över!

Ibland  undrar man om man är dum eller smart…

Har ju egentligen hittat rätt form av medicinering med Alvedon, Tradolan och Ibumetin…

Men så i de stunder, när det känns bättre, så får jag för mej att jag kan skippa Tradolanet – det är ju så vanebildande, har jag blivit varnad för…

Nu har jag för andra gången, på en period, inte tagit Tradolan tabletten på kvällen, i tron att det går ändå och vad leder då detta till:(?

JO, en stel och värkande kropp som behöver minst 1 ½ timme på sig att komma igång, med endast Alvedon och Ibumetin…

Nu var jag ”duktig flicka” igår kväll och tog mina tre piller, när jag gick isäng och i morse när jag klev upp, så var det en markant skillnad – det är bara att erkänna…

Skämmes på mej, som utsätter min kropp för detta – ska inte göra om det, det klovar jag – kära kropp!

Så kan jag berätta en nyhet:

Jag har tagit mej i kragen!

Nu ska jag verkligen börja träna!

Det som mognat i huvudet några veckor, ska nu bli av!

Och det framförallt, sedan jag besökte Bilkåristerna – som jag är medlem i – och kände verkligen en längtatn tillbaka till dem, att få hugga i med någonting, göra någonting – typ köra lastbil:)
Ja, jag har lastbilskortet…

Det är min uppgift i Hemvärnets Insatsstyrka – jösses…

Sjukdom har ju kommit ivägen, men nu så känner jag mej taggad att ta tag i det igen, så nu måste man sätta fart på dököttet!

I lagom takt, lagomt fort och i lagon dos…

Kan andra med fibro, träna, så kan jag!

Basta!

Ni kan följa min träningsdag bok här:

Kom i Form by Kin@

Hm…

Var har jag nu stegräknaren då?!?

Den är stor och den kommer fort över en…

Det  har ju passerat ett år, sedan jag fick diagnosen Fibromyalgi och det har varit ett år med upp och nergångar och ska man vara riktigt ärlig, så är det mest ner – men det är om man ska vara riktigt ärlig och känna efter…

Ont är det ju alltid…

Mer eller mindre…

Men det syns ju inte…typ…

Det har tagit och tar tid att lära sig leva med detta – är nog inte ritkgitr där än…

Man vill vara som alla andra, men det kostar…

Kostar i ork och värk…

Visst, jag har vant mej med att ha ont, men det går inte att vänja sig med att ha så ont i händer och fötter, så jag inte kan göra något eller kan gå…

Det är svårt…

Fy f*n som det känns i kroppen!

Som sagt, så har jag jobbat 3 nätter nu och det har varit fullt ös, medvetslöst = varit jättemycket på avdelningen…

Å ena sidan är det bra, för tiden går fort, men å andra sidan är det ju synd om människan, som ligger där, sås vårt sjuk…

Inatt så spetsade vi även till det med att åka på två hjärtstop; vi åker på hjärtstop, från IVA, en uska och en ssk och hjälper till; vi har en flak cykel utrustad med deff och en mojäng som heter autopuls, som gör hjärtkompressioner automatiskt och en massa annat som kan behövas, när livet ska räddas…

Det var ju bara det att en får ju springa och en cyklar= Jag sprang och det gillar inte kroppen, tydligen…

Tar det vääädligt lugnt idag, mycket tid framför datoren blir det:)

Fick en fråga hur jag mår i fibrokroppen i denna värme…

Känner jag efter, så måste jag erkänna att jag är stel och dan, har ont överallt, fibrer, muskler och leder…

Men det är om jag verkligen känner efter – man lever ju i förnekelsens tid:P

Fast jag hushåller med mej, gör några sysslor varje dag, med pauser emellan – det har jag iaf lärt mej är det bästa…

Det trista i allt, är ju att man blir så himla trött; vill sova mest hela tiden, somnar så fort jag lägger mej…

SOm tur är har maken varit jätteförkyld, så vi har sovit tillsammans:)

Vaknade 04 av en huvudvärk som hette duga…
Kravlade mej upp och tog värktabletter och typ 4 klunkar vatten – det vände och kom upp efter en stund – typiskt…

Lyckades somna i ett par timmar, då hundarna väckte mej, provade att dricka igen, typ 2 klunkar – gick en  minut, så kom även det upp…

Nu har jag precis vaknat igen och druckit EN klunk vatten – peppar,peppar, känns bra i magen än…
Huvudet känns bättre också, så det kanske börjar ge sig nu…
Ska försöka röra på mej liiite…
Tur man inte börjar jobba 07 på morgonen utan 21 ikväll:)