Visst är man trött, vissa dagar kan man sova en stund mitt på dagen utan problem, ibland så somnar man flera gånger om dagen…
Så kan man ju vara trött för att man sovit dåligt pga värk eller att man vaknat av att det gör ont, då man vänder sig…
Ibland, så spelar det ingen rpll hur mcyket jag vilar, eller sover- jag tycks inte vakna iaf…
Kraftlöshet kan jag känna i hela kroppen ibland, ni vet, man ska ta ett steg och orkar verkligen inte flytta benet ett steg till, så man får uppbåda all viljestyrka till att förflytta sig…
Jag har svårt att arbeta med armarna ovan huvudet; borsta håret, föna håret, hänga tvätt – armarna blir som spaghetti.
För att inte tala om att skala potatis, minns första gången jag gjorde det och kände att händerna bara tog helt slut – jag fick lägga från mej skalaren och ropa på hjälp – det är surt…
Nu har jag lärt mej; göra saker i etapper och inte allt på en gång – så fungerar det…
Släpp-lätt-grepp förekommer ju vissa dagar, allt bara gliiiider ut händerna och naturlgitvis så hamna allt på ”nedersta hyllan”=golvet och när man är stel och har ont så är inte det kul – tur jag fått en tång att ha här hemma…
Ibland på morgonen har jag en sådan morgonstelhet i fotlederna och fötterna, så jag knappt kan gå…
Det tar några steg innan man liksom är igång…
Händerna begöver sin lilla tid, speciellt när de gör som ondast – men det får gå…
Det har man lärt aig, allt får lov att gå långsammare nu…
Hej min vän!
Nu har din man och son just åkt vidare! Hoppas du och flickorna nu får en fin tid ensamma med varandra!
Ja du allt du beskriver här stämmer till och ifrån! Mellan varven, vissa dagar , är man skaplig, men så kommer det igen!! Tyckte nu idag när jag gick till Louise för chiropraktik att jag kände mig rätt skaplig, men på väg dit så kom höften, den vänstra, igång!*suck*
Men man får leva med det och som du säger göra lite i taget! Och det har nog varit lite för mycket nu dessa två dagar för min del, sedan vi kom hem!
Kramiz
av: Doris den september 8, 2009
, kl. 3:47 e m
Ja man tvingas ändra sej jätte mkt pga fibron.
Det tar tid, men man lär sej till slut att man inte klarar saker längre. Man hittar specialknep för att kunna utföra vissa saker och man måste ha en förstående omgivning som inser att man inte klarar så mkt för att det ska funka.
Skala potatis gör jag aldrig längre, klarar typ en halv potatis, sen är händerna förstörda för resten av dagen. Det är inte värt det och tack o lov så tycker sambon det samma.
”Fumligheten” med att tappa saker är oxå jättejobbig! Pinsamt när det händer bland folk.
Här finns både ”pensionärsgrepparm” och två dresserade ungar till hjälp när jag tappar greppet ;0)
Fibro är verkligen så otroligt mkt mer än bara värk i kroppen!!
Kramis
av: Fibromorsan den september 9, 2009
, kl. 2:57 f m