Jo, jag hade ju kommit så långt att jag blivit opererad och fått ett ganska klumpigt gips, som jag skulle ha i 4 v:

Efter 4 veckor, så fick jag då komma till läkaren igen och hon klippte bort gipset och satte på den liten skena på själva lillfingret, för att det skulle hålla sig rakt:

Som ni ser, så ”doppar” lillfinger spetsen nedåt, en held del och det gör den ff – det gör att jag får tänka till lite i mitt arbete, så att jag kommer från ”rätt sida” hos patienten, då jag ska sköta om dem…

Den där plastskenan fick jag ha i ytterligare 4 v och så åkte den av.

Usch så svullet och dant det var…

Nåja, jag fick naturligtvis andra hjälpmedel, bl a denna, som skulle hjälpa lillfingret att börja hänga med i övriga handens rörelser:

Efter ytterligare några veckor, så fick jag denna:

Som synes hade den en liten fjäder, som skulle fungera som motstånd, då jag börjde fingret, lite styrketräning, helt enkelt:)

På morgonen så såg fingret så här tunt och fint ut:

Jag fick och så ett litet fodral till fingret, det hade silikon på insidan, så att ärret skulle mjukas upp och bli följsamt – enda gången i mitt liv, som jag kunde säga tt jag hade silikontutte:)

Och till natten hade jag denna lilla skena, som skulle hålla fingret uträtat:

Idag så ser det ut så här – det har gått 2 år nu:

Det kanske inte tycks synas vara så stor krök på bilden, men jag lovar, det ställer till en hel del…

På alla dessa skenor och kollijoxer, så följde det en 4 månaders lång träningsperiod hos sjukgymnast, där hon hjälpt mej att töja och sträcka ut fingret, så att det skulle bli någorlunda dugligt – det var många tårar och  mycket svett – det gör ONT – kan jag lova!

Jag arbetar ju inom vården och att få in handen under en tungt sövd patient, som dessutom väger runt 100 kilo, det går bara inte, så jag får ta alla sådana moment från min vänstra sida…

Skriva har blivit svårt, handen orkar inte så långa stycken, så att sitta ringsekreterare och skriva 6 timmar utifrån vad en hund-dommare säger – det ska gå fort – det är jättesvårt, jag har fått dra ner på det en massa – jag hade ju hoppats kunna skriva i massor och lära mej  massor och ev gå domareutbildning…

Kraften på utsidan handen är i det närmaste obefintlig, jag kan t ex inte greppa en penna, eller ett mindre föremål ,med utsidan handen och lyfta det, det glider ur, på en gång….

Ni ska veta hur mycket man använde den sidan av handen…
det har jag upptäckt nu:)

Så, det var historien om handen – eller rättare sagt lillfingret…