För fem månader sedan funderade jag på:

Riktigt skapligt idag…

…har lyckats hålla igång lagom idag, så kroppen är inte så himla ”värkig”…

Förs iofs, på hundutställningen, så jag tänkte det här går aldrig, men kröp ner under täcket, när jag kom hem, så det har gått bra…

Orsak

Med fibromyalgi, menar man att det har uppstått värk/ irritation i muskeltrådar i kroppen. Det ansågs tidigare att det hörde till de reumatiska sjukdommarna, men belägg för det saknas…

Fibromyalgi ansåg man vara en psykisk/psykosomatisk sjukdom på 80-talet – en form av maskerad depression…

De påståendena kan man även idag möstas av, med de är dock inte riktiga då det i gjorda granskningar framkommit att en Fibromyalgi patient inte har mer psukiska besbär än någon annan…

Det finns två huvudsakliga teorier idag:

-Fibromyalgi är ett syndrom orsakat av en störning i central nociception (smärtöverföring)
-Fibromyalgi är primärt en neuro- endokrinologisk och möjligen immunologisk åkomma

Vad gör jag då?

Ja, både på fritid och till vardags?!?

JO, jag är utbildad undersköterska och efter en snabb sväng i hemsamaritens tjänst, så hamnade jag i akutsjukvården – tro det eller ej…

jag fick ut vårdlinjen till julen 1984 – jobbade på ett ålderomshem, som hemsamarit, som det hette på den tiden – och på ett sjukhem.

1987 så började jag på operation, inom narkosen…

När jag fick vårt 2:a barn 1993, så blev jag uppsagd – undersköterskor behövdes inte helt plötsligt…

1994 så började jag på IVA och där är jag kvar ännu.

Jobar natt.

Min fritid så ägnar jag den mesta tiden åt familjen och våra hundar.

Försöker komma ut på en fisketur, då och då…

Tankar om jobbet…

Som ni förstår så snurrar huvudet som ett hamster hjul, just nu…

Mycket att skriva blir det….

Egna tankar, blandat med lite fakta om sjukdomen…

Mycket tankar om jobbet, blir det. Och min chef bad mej säga till om jag vill bli anmäld till den interna arbetsförmedlingen om ”lättare” jobb…

Kruxet är ju den, att inom vården, så finns ju inte så mycket lättare jobb…

NÄ, jag har det nog bäst där jag är, där vi ändå är ganska ok bemannande och med arbetskamrater som tar hänsyn till en – ja, vi tar hänsyn till varandra – det är guld värt och toppen då det går att göra…

Så jag harvar nog på som nattarbetande undersköterska på en intensivvårdsavdelning – ett tag till…