Även om vi inte ska göra något speciellt, så stänger jag för semester ett tag nu…

Det KAN hända att det dyker upp ngn bild på:

Kin@´s Mobila Blog
(Klicka på “Mobila Blog”)

Önskar ev läsare en fortsatt trevlig sommar!

tog några rullar salami och ost till kaffet – mums!

idag, blir det många pauser i stökandet, känner jag…

Fick en fråga hur jag mår i fibrokroppen i denna värme…

Känner jag efter, så måste jag erkänna att jag är stel och dan, har ont överallt, fibrer, muskler och leder…

Men det är om jag verkligen känner efter – man lever ju i förnekelsens tid:P

Fast jag hushåller med mej, gör några sysslor varje dag, med pauser emellan – det har jag iaf lärt mej är det bästa…

Det trista i allt, är ju att man blir så himla trött; vill sova mest hela tiden, somnar så fort jag lägger mej…

SOm tur är har maken varit jätteförkyld, så vi har sovit tillsammans:)

Har hunnit skjutsa in 19 år på sitt jobb och ätit frukost…

Har varit ute med hundarna en mini-runda – får ju dela på dem, så det blir två rundor…
Fia bestämde att hon skulle följa med, matte hade ingen talan…
Vattnat plantorna, utom rabatten – funkar inte, när liten vit valp är ute:)

Svetten rinner – intressant:)

Ha en bra dag i värmen…

Det var lika varmt i morse, men vägarna var lite blöta som efter ett natt regn.

Skjutsat in make och 19 år till deras jobb  – maken har tenta idag och så ska de ut på baluns efter det, som en avslutning på utbildningen de gått på…

Har hunnit gå hundrunda med jyckarna, ätit frukost och tvättat och hängt tvätt…

Men nu börjar det bli för varmt, att göra något mycket…

Måste iaf ut och vattna, ser jag…

Ont i händerna efter sofftvättningen igår, men det förstod jag – det blir ju så med Fibro i kroppen; man gör aktiviteter och få “betala” för det sedan…

Varit och hjälpt pa med datorn och visat honom hur man skickar sms; 9 år har ju fått en mobil, nu i sommarlovspresent – gissa om han är stolt:O)
Visserligen en urgammal, en Nokia 3310, en av de allra första, kommer ni ihåg dem:O)?
Men den fungerar att ringa och smsa med, det är huvudsaken – vi får se hur han handskas med den, fungerar det så ska han få en kameramobil i 10-årspresent…
Vi har en SE K800i liggande också:p
Den får duga som förstagångskameramobil…

Jag har dessutom tvättat fåtöljen – jag älskar min möbeltvätt, ska ni veta – Någon av ungarna hade typ, hällt ett glas cola i den, det är putsväck och trummelduns!

Nu ska soffan få sig en omgång!

Jo, jag hade ju kommit så långt att jag blivit opererad och fått ett ganska klumpigt gips, som jag skulle ha i 4 v:

Efter 4 veckor, så fick jag då komma till läkaren igen och hon klippte bort gipset och satte på den liten skena på själva lillfingret, för att det skulle hålla sig rakt:

Som ni ser, så “doppar” lillfinger spetsen nedåt, en held del och det gör den ff – det gör att jag får tänka till lite i mitt arbete, så att jag kommer från “rätt sida” hos patienten, då jag ska sköta om dem…

Den där plastskenan fick jag ha i ytterligare 4 v och så åkte den av.

Usch så svullet och dant det var…

Nåja, jag fick naturligtvis andra hjälpmedel, bl a denna, som skulle hjälpa lillfingret att börja hänga med i övriga handens rörelser:

Efter ytterligare några veckor, så fick jag denna:

Som synes hade den en liten fjäder, som skulle fungera som motstånd, då jag börjde fingret, lite styrketräning, helt enkelt:)

På morgonen så såg fingret så här tunt och fint ut:

Jag fick och så ett litet fodral till fingret, det hade silikon på insidan, så att ärret skulle mjukas upp och bli följsamt – enda gången i mitt liv, som jag kunde säga tt jag hade silikontutte:)

Och till natten hade jag denna lilla skena, som skulle hålla fingret uträtat:

Idag så ser det ut så här – det har gått 2 år nu:

Det kanske inte tycks synas vara så stor krök på bilden, men jag lovar, det ställer till en hel del…

På alla dessa skenor och kollijoxer, så följde det en 4 månaders lång träningsperiod hos sjukgymnast, där hon hjälpt mej att töja och sträcka ut fingret, så att det skulle bli någorlunda dugligt – det var många tårar och  mycket svett – det gör ONT – kan jag lova!

Jag arbetar ju inom vården och att få in handen under en tungt sövd patient, som dessutom väger runt 100 kilo, det går bara inte, så jag får ta alla sådana moment från min vänstra sida…

Skriva har blivit svårt, handen orkar inte så långa stycken, så att sitta ringsekreterare och skriva 6 timmar utifrån vad en hund-dommare säger – det ska gå fort – det är jättesvårt, jag har fått dra ner på det en massa – jag hade ju hoppats kunna skriva i massor och lära mej  massor och ev gå domareutbildning…

Kraften på utsidan handen är i det närmaste obefintlig, jag kan t ex inte greppa en penna, eller ett mindre föremål ,med utsidan handen och lyfta det, det glider ur, på en gång….

Ni ska veta hur mycket man använde den sidan av handen…
det har jag upptäckt nu:)

Så, det var historien om handen – eller rättare sagt lillfingret…

18 grader varmt…
vi äter frukost fyrbeningarna och jag…
Mer städ och tvätt idag – tänk at det alltid är så mycket att göra innan man far…

Och förbereder oss för de kommande två v semester som vi kommer att få tillsammans hela familjen…

I helgen, så var jag och maken t svärfars med 9 år; han vill gärna vara hos farfar och farmor ensam, några dagar han…

Kom hem igårkväll efter en helg i hettans tecken…

F*n, på lördag natt så vaknade jag av ett entonigt visslande…

Det visslade igen…

och igen…’och igen…

Det var en fågerlj#¤%”, som behagade sitta utanför vårt sovrumsfönster och sjunga så vackert för oss mellan 01 och 04 på NATTEN!!!

Jädrar så arg jag var på eländet…

gissa om vi var trötta påp söndagmorgon, tur vi bara skulle lata oss:)